Nu är denna dag avklarad som man har väntat på med både spänning och ångest. När jag följde honom till skolan, så var jag nära på att börja gråta, jo det är sant, vet inte riktigt varför. Jag är väldigt känslig när det gäller sånt, blir rörd lätt. Alla barnen var så fina när det väntade där utanför.
Igår var jag trött i huvudet efter skolan men nu är jag trött i kroppen, har burit sjukt mycket bord och stolar, upp och ner för trappor. Har nog träningsvärk i morgon:)

Nu ska jag o Hanna ut på en promenix, lika bra att hålla igång kroppen.