Igår när jag skulle sova så kom jag att tänka på en sak.
Just nu så känner jag mig rätt nöjd med 2 barn, sen så vet man inte hur det blir i framtiden om vi skaffar en till.
Men vad hemskt då man har bestämt sig att inte ha fler barn, just då vetskapen att man inte ska få uppleva det miraklet igen som det är att vara gravid och föda fram ett nytt liv.
Den spänningen det är när man är gravid, vad är det för något i magen? Pojke eller flicka? Vem är den lik? Hur är dens egenskap?
Förlossningen ögonblick, när den lilla krabbaten kommer ut. Ingen i hela världen har aldrig upplevt det man själv har gjort, fast det är miljontals kvinnor som tänker samma sak.
När den ligger i ens famn för första gången och den blicken man får. - Är det du som är min mamma?

Att se pappornas reaktion, Johan blev så rörd när Douglas kom ut, mest för att Douglas var en kopia av honom tror jag. Kevins pappa hade oxå en stark reaktion och som jag har hört att min pappa gjorde. Han blev så lycklig när han såg att jag var så lik honom, att han tog mig i famnen och skuttade runt på förlossningen och sa,  - Hon är lik mig, hon är lik mig!
Hur reagerade papporna till era barn?


I väntans tider med Douglas


Douglas första minut


Trygg i pappas famn