Va glad jag känner mig!!!

Vi hade ledarskap i skolan, då ska var o en hålla framför gruppen olika lekar. Så idag så var det 2 av killarna som höll i det. Fyra man i soffan, hela havet stormar och sen en lek som hette älskling älskling.
Då är det en i mitten som ska ggå ner på knä framför nån som sitter på en stål och säga:
Älskling älskling.
Jag älskar dig,
älskar du mig så le.
Då ska man hålla sig för skratt och svara:
Älskling älskling.
Jag älskar dig,
men jag tänker inte le.

Det var riktigt svårt att hålla sig, jag bröt ihop på en gång. Det var en riktig rolig timme, då barnasinnet fick komma fram.

När jag kom hem väntade barnen på mig med ett leende, då känner man sig saknad.
Även maten stod på bordet. Kan det bli bättre?

Men Johan har haft det lite tufft, han hämta Douglas i morse och i stort sätt har han lyssnat på gnäll. Douglas är juh väldigt duktig på det nu för tiden. Att gnälla och skrika om han inte får som han vill eller om han inte blir förstådd.

Nu ska jag mysa med barnen innan kvällen kommer och man ska säga godnatt