Nu är Blondie i hund paradiset!
Det var tungt att köra till mamma, men allt brast när jag såg mamma och Blondie vänta vid uppfarten.
Jag gick ut till Blondie, hon bara låg och skakade, antagligen så kände hon på sig vad som skulle hända. Vi bar upp henne i bilen.
Vi var i god tid så vi stannade bilen några meter ifrån vetrinären. Vi tröstade varande genom att prata om det långa goda liv hon har haft, herregud hon har funnits i halva mitt liv. Tänk vad tiden har gått fort.
När klockan började närma sig 16.00, så körde vi dit. När jag tittade in till hans klinik och såg vetrinären så brast allt igen. Det kom ut ett par med en hund, som hade krage på sig. Dem återvänder hem med sin hund, men det skulle inte vi.
Han var så snäll och gav henne sprutan i bilen, så vi inte behövde stressa upp henne.
Han gav henne lugnande, jag satt med henne. Klappa och pussade henne och tårarna droppa på hennes huvud.
Men när han kom med den slutgiltiga sprutan, klev jag ur bilen.
Det gick så fort, helt plötslig var hon död.
Men konstigt nog, när allt var över kändes det så mycket lättare.



Nu ska jag lägga mig i soffan, känner mig helt matt i kroppen.