Stor sorg
Helt slut efter denna dag, eller kanske rättare sagt efter förra veckan. När man själv var sjuk och sen Douglas. Så när jag och Kevin kom hem ifrån skolan så sov Johan o Douglas. Kevin gick in o lekte i sitt rum. Jag satte mig i soffan under filten, en väldigt obekväm halv-ligga-sitta ställning. Men sen helt plötsligt vaknar jag att Johan stod bredvid och fråga när vi hade kommit hem. Då hade jag somnat till i hela 20 minuter i den obekväma ställningen.
Sen var det dax att fixa käk, orka inte göra något avancerat. Stekt falukorv o spagetti.
Är det nåt på Tv:n idag?
Undra när Desperata hemmafruar ska börja, för just nu har jag inget jag följer. Robinson sluta juh i lördags, lets dance hurrar jag inte så mycket för.
Jag tycker om att ha minst ett program i veckan att följa.
När jag var 14 år, så fick jag mig en hund som jag hade önskat mig utav mamma. Jag lovade och svor att jag skulle sköta om henne. Jag döpte henne till Blondie.
Jag skötte henne väldigt bra till en början, lät henne t.o.m sova i min säng, till den dagen hon kom på att hon kunde putta ner mig i från sängen. Hon la sig mot väggen och spjäna emot benen mot väggen och vips så låg jag på golvet.
Men efter ett år så tappa jag intresset och mamma fick ta ansvaret, som hon visste redan ifrån början. Men när jag flyttade hemifrån så bodde Blondie till och från hemma hos mig.
Vid 3 tillfällen så fick hon valpar eller rättare sagt isbjörns ungar.
Blondie har ett väldigt fint och harmoniskt sätt emot barnen, alla barn har klängt, nypt och försökt att rida på henne, men hon bara är och låter dem "leka" med henne.
Det pinsammaste med Blondie är att hon har någon fix idé att bajsa mitt istan, även fast man hade varit vid någon park tidigare, men nääe mitt i stan, helst när alla är där...
Men nu har dagen kommit, som man har fasat för. Hon är seg, döv och ingen aptit. Både jag och mamma känner att det är bättre att "göra det" innan hon börjar lida. Så antagligen åker vi till vetrinären denna vecka eller nästa.
Det känns så tungt, hon har varit en familjemedlem i 14 år, hon är en av oss.
Sen var det dax att fixa käk, orka inte göra något avancerat. Stekt falukorv o spagetti.
Är det nåt på Tv:n idag?
Undra när Desperata hemmafruar ska börja, för just nu har jag inget jag följer. Robinson sluta juh i lördags, lets dance hurrar jag inte så mycket för.
Jag tycker om att ha minst ett program i veckan att följa.
När jag var 14 år, så fick jag mig en hund som jag hade önskat mig utav mamma. Jag lovade och svor att jag skulle sköta om henne. Jag döpte henne till Blondie.
Jag skötte henne väldigt bra till en början, lät henne t.o.m sova i min säng, till den dagen hon kom på att hon kunde putta ner mig i från sängen. Hon la sig mot väggen och spjäna emot benen mot väggen och vips så låg jag på golvet.
Men efter ett år så tappa jag intresset och mamma fick ta ansvaret, som hon visste redan ifrån början. Men när jag flyttade hemifrån så bodde Blondie till och från hemma hos mig.
Vid 3 tillfällen så fick hon valpar eller rättare sagt isbjörns ungar.
Blondie har ett väldigt fint och harmoniskt sätt emot barnen, alla barn har klängt, nypt och försökt att rida på henne, men hon bara är och låter dem "leka" med henne.
Det pinsammaste med Blondie är att hon har någon fix idé att bajsa mitt istan, även fast man hade varit vid någon park tidigare, men nääe mitt i stan, helst när alla är där...
Men nu har dagen kommit, som man har fasat för. Hon är seg, döv och ingen aptit. Både jag och mamma känner att det är bättre att "göra det" innan hon börjar lida. Så antagligen åker vi till vetrinären denna vecka eller nästa.
Det känns så tungt, hon har varit en familjemedlem i 14 år, hon är en av oss.
Kommentarer
Postat av: Pedersen
Usch, som sagt I know the feeling. Men gör det inte lättare för dig, men du ska veta att jag vet vad du går igenom och att jag finns här om du vill prata eller gråta! Jag tyckte det var jobbigt när vi fick avlida vår hund, och jag hade ingen som haft hund som insåg hur jobbigt det egentligen var. Många som inte haft djur tänker typ "det är bara ett djur", men det är mer än ett djur. Precis som du säger, det är en familjemedlem, en av oss. Människans bästa vän!
Stooor kram
Postat av: lina
ååååå lilla blondie tösa...kommer ihåg när jag var hundvakt o isabelle var så förtjust i na=)
Håller helt o hållet med ert beslut, hon får d bättre i hundhimlen.
pussa henne från mig o isabelle
Trackback
