Hittade en blogg om en liten pojke som har lissencefali, den blogger berör mig.
Här sitter jag och tar allt för givet, blir arg på mig själv! Det jag klagar på är Ååå gud vad trotsig han är eller guuud vad han ska klättra på allt osv. När det finns tusentals som ex har förlorat sitt lilla barn.
Tycker att de föräldrar som får sjuka barn eller förlorar något barn, är så otroligt starka! Dem klarar av vardagen ändå, trots mycket sorg. Jag tror att jag inte skulle klara det.